Hallå där Lisa Nordström!

På lördag intar du Aftonstjärnan, så kul! Du är ju en person med tusen järn i elden – vad mer bubblar i ditt liv just nu?

Just nu håller jag på att utveckla musik och ljuddesign till föreställningen *1984* på Folketeatret i Köpenhamn. Det är en ny uppsättning som bygger vidare på en version vi gjorde på Stadsteatern i Stockholm förra året. Hela publiken har hörlurar och musiken och ljudet är binauralt, vilket innebär att ljuden kan röra sig runt omkring den som lyssnar. Det är ett väldigt spännande sätt att arbeta med ljud och berättande!

Zawa Zawa är du och slagverkaren Mika Takehara. Hur hittade ni varandra – och vad var det som fick er att mötas musikaliskt?

Jag och Mika började spela tillsammans redan 2008, i ett projekt där musiker från den nutida klassiska musiken och den elektroniska musikscenen skulle mötas och skapa ny musik tillsammans. Det var ”love at first tone”! Vi hittade varandra direkt musikaliskt och har spelat tillsammans sedan dess. Men det är faktiskt först nu som vi äntligen har släppt vårt debutalbum, ”Meditation on Violence”.

Du har rest jorden runt och samlat på dig ljud och musik. En fråga – vilket är det märkligaste ljud du någonsin blivit förälskad i?

Jag har en ljudinspelning från när jag var i Mali. Jag var på en middag som drog ut lite på tiden och jag blev rastlös, så jag gick upp på taket med en liten transistorradio. Jag hade inspelningsutrustning med mig och började leka med att spela in olika ljud från radion. När jag svepte mellan kanalerna uppstod plötsligt en helt fantastisk rytm! Den samplingen har följt med mig sedan dess och dyker upp i nästan allt jag gör. Ibland ganska tydligt, men ibland smyger jag in den som ett litet hemligt easter egg.

Vad hoppas du att publiken bär med sig hem från Aftonstjärnan på lördag?

Jag hoppas att publiken får svepas iväg en stund av ljud, musik och vackra filmer, och att de känner att de har fått följa med oss på en resa. Konserten är uppdelad i två delar. Före paus spelar vi ny musik live till Maya Derens magiska experimentfilmer från 40-talet, och efter paus spelar vi musik från vårt album tillsammans med mer samtida visuals av Johannes Ferm Winkler. Det blir två ganska olika världar som ändå hänger ihop.

Och så den oundvikliga frågan! Du kammade ju hem en GULDBAGGE för bästa originalmusik till Children of the Enemy! Hur kändes det??!!

Det är ju några år sedan nu, men jag är fortfarande otroligt stolt över musiken till den filmen. Det var ett långt och känslomässigt arbete och ett väldigt fint samarbete med alla inblandade. Filmen och berättelsen betydde mycket för mig, så det kändes extra fint att just den musiken fick uppmärksammas och prisas med en Guldbagge. Det var förstås helt fantastiskt!

STORT TACK, LISA! Och oj, vad vi längtar till lördag!!

ZAWA ZAWA / Meditation on violence / Lördag 24 oktober kl 19.00 /

Lämna en kommentar